ETT SEKEL MED
P S Y K I A T R I N
av Peter Anstrin

Psykkulturens inflytande på samhället		Del 1. Männen bakom Hitler

I över ett sekel har psykiatrin agerat inom samhället. Den har utnämnt sig själv till en vetenskap vilket dock inte vunnit gehör hos den övriga medicinen, övriga vetenskaper eller för den delen hos allmänheten – och allra minst hos patienterna. De tycks därför stå ensamma i den betraktelsen.     Faktum är att psykiatrin kritiserats starkt redan från slutet av 1800-talet genom hela 1900-talet till dags dato. De har inte kunnat uppvisa några resultat och de har själva erkänt med jämna mellanrum under hela 1900-talet att de inte vet vad psykisk sjukdom är eller var den kommer ifrån eller hur man kan bota den. Men trots det får de statsunderstöd och möjlighet att spärra in människor och använda tvångsbehandling med påföljande övergrepp mot personens integritet såväl som mot personens kropp. Ju sämre resultat de fått desto värre metoder har de använt.     Metoderna sträcker sig från 1800-talets överraskningsbad, avskärning av clitoris och nerver till penis, bortopererande av livmoder, instoppning i säck med rödmyror, bränning med rödglödgat järn och kaustiksoda, klubbslagning i huvudet, kamferinjektioner, lobotomier och piskning upp till dagens inkoppling till eluttaget och den kemiska lobotomin som bara fungerar som en ersättning för de gamla tortyrmetoderna. När patienterna väl sägs vara ”botade” släpps de hämndlystna ut i samhället.     Hur kommer det sig att de får fortsätta på detta sätt?     Boken ”Ett sekel med psykiatrin: Psykkulturens inflytande på samhället” ger svar på detta såväl som svar på många andra samhällsfenomen som förbryllat folk under det gångna seklet.     Boken är uppdelad i två delar. Del 1. Männen bakom Hitler, tar upp psykiatrins och psykologins historia från begynnelsen och beskriver en period i historien då nazismen och psykiatrin möttes i en outsägligt fasansfull period.     Men innan dess beskrivs hur själen avskaffades inom psykiatrin och psykologin – för att därefter gradvis försvinna från hela samhället. Och om detta var ett sätt att göra samhället mottagligt för psykiatrins biologiska inriktning vet vi inte, men faktum var att så skedde. Idag förnekar både psykiatrin och psykologin själens existens och Prozac har fått ersätta oblaten.     Psykiatrin hade vid sekelskiftet utsatts för kraftig kritik och dess existens hade ifrågasatts. Man kunde inte förklara vad de psykiska störningarna kom från och hade inga resultat. Deras tortyrmetoder möttes med mycket stark kritik.     Det var då psykiatrin integrerades med rashygienen . Rashygienen hade sakta men säkert vunnit mark under 1800-talet. Män som Malthus, Galton, Darwin, Spencer och Gobineau hade lagt grunden. Malthus förespråkade svält och naturlig utrotning av det ”breda lagret” i samhället: ”...och om vi skräms för det alltför ofta förekommande besöket av den hemska svälten, så borde vi oförtrutet uppmuntra de andra formerna av förintelse, vilka vi tvingar naturen att använda. Istället för att förespråka renlighet till de fattiga så borde vi uppmuntra till motsatta vanor. I våra städer borde vi göra gatorna smalare, fylla mer människor i husen, och hylla återkomsten av pesten.”     Begreppet förintelse fanns alltså redan inom rashygienen. Den förespråkades i första hand av biologer och zoologer. Aristokratin i England backade dock ivrigt upp den under 1800-talet och förmögna affärsmän i USA sponsrade den med miljonbelopp i början av 1900-talet.     Psykiatrin inriktade sig alltmer på rashygienen och menade att de psykiska sjukdomarna spreds genom arvsanlagen via befruktningen. Psykiatrin fick vind i seglen, nu hade man äntligen en förklaring – såväl som ett ”existensberättigande”. Psykiatrin skulle rädda befolkningen från sig själva. Olika drastiska metoder föreslogs. De mest drastiska av dessa föreslog psykiatrikerna i Tyskland. Internering, sterilisering och därefter utrotning av de mentalsjuka skulle rädda arvsanlagen menade man. En människa av många som lyssnade på de psykiatriska slagorden var Adolf Hitler. Men idéerna fanns alltså långt innan Hitler vuxit ur sina lederhausen.     Psykiatrikerna väntade bara på sin politiska Messias som med handfasta metoder skulle rädda befolkningen från sig själva. Den tyske författaren och historikern Ernst Klee säger: ”Det var inte nazisterna som behövde läkarna, det var snarare läkarna som behövde nazisterna.”     Psykiatrikerna skulle utrota över 275 000 mentalpatienter på sjukhusen innan det andra världskriget var över. Psykiatrierna började långt innan idén med judeutrotningen var född. Det var psykiatrikerna som utvecklade och förfinade de dödstekniker som sedan skulle användas i förintelselägren på sex miljoner judar och minst lika många zigenare, ryssar, polacker, homosexuella, religiösa från minoritetsreligioner och övriga som inte passade in i den nya planerade världsordningen.     De flesta tror att det var Hitler som beordrade eutanasi på de mentalsjuka, men så var inte fallet. Hitler tvekade länge innan han skrev under det bemyndigande som lyder enligt följande:     Riksledare Bouhler och Dr Karl Brandt är bemyndigade ansvaret att utvidga auktoriteten för vissa namngivna läkare att, efter en mänsklig bedömning och mycket noggrann diagnos av en persons sjukdomstillstånd, kunna bevilja dödshjälp. Undertecknat — Adolf Hitler”     Detta bemyndigande kom sedan att kallas ”Hitlerordern” eller Führerordern”. Men psykiatrikerna hade redan utrotat 5000 mentalpatienter långt innan detta bemyndigande skrevs. Detta var mord - även i Tyskland och psykiatrikerna fick därför Hitler att bakdatera sitt bemyndigande till datumet för krigsutbrottet för att rädda psykiatrikerna från åtal. En domare försökte faktiskt åtala en psykiatriker för mord - domaren ”förtidspensionerades”. Efter kriget fabricerades ”Hitlerordern” upp som en ursäkt och försvar av en samlad läkarkår som påstod att det var en direkt order de inte kunde vägra att lyda. Men vilken läkare som helst skulle kunna neka till att utföra eutanasi enligt detta bemyndigande – ej order – flera gjorde det utan repressalier. Psykiatrikerna etablerade en superhemlig expertgrupp, förankrad i den högsta nazistiska ledningen, som skulle planera fram utrotandet av alla mentalpatienter.     Den kallades T4 och är i stort sett okänd än idag. Den bestod av dåtidens mest kända psykiatriprofessorer, verksamma på de mest kända universiteten i Tyskland.     När mentalpatienterna ”tagit slut” på sjukhusen flyttade man ut de kamouflerade gasduscharna till förintelselägren och fortsatte utrotningen. De psykiatriska dödsspecialisterna följde med som experter. Faktum är att psykiatrikerna själva deltog i utrotandet av 1,7 miljoner judar. Allt fler experter säger nu att förintelsen troligen inte skulle ägt rum om inte psykiatrikerna drivit frågan så hårt.     Dr Peter Breggin skriver i sin artikel ”Psychiatry´s role in the holocaust”: ”Psykiatrin spelade en huvudroll i de händelser som utvecklade sig i Nazityskland och som ledde till massmord på judar och andra grupper som ansågs främmande för den tyska staten. Enligt många observatörer vid Nürnbergrättegångarna var psykiatrin ’insprängningskilen’ till Förintelsen och det är möjligt att tragedin aldrig hade inträffat utan denna yrkesgrupps aktiva deltagande.”     Tysklands officiella representant vid Nürnbergrättegångarna, Mitscherlich och hans kollega Mielke fastställde att eugeniken och eutanasiprogrammen, med dess stöd av psykiatrin, banade väg för Förintelsen. ”Detta blev startpunkten för en utvecklingslinje, som å ena sidan obevekligen ledde till påtvingad ’barmhärtighetsdöd’ för de obotligt sinnessjuka, och under kriget å andra sidan ledde till planer för att utrota raser man förklarat underlägsna - polacker, ryssar, judar och zigenare.”     Psykiater Leo Alexander som var USA:s officiella representant vid Nürnbergrättegångarna uttalade öppet att eutanasiprogrammet var ett steg på vägen mot en större förintelse. Och då skall man veta att den tysktalande Alexander själv var förespråkare för elchocker och lobotomi såväl som eugenik. Men under Nürnbergrättegångarna sade han: ”Metoderna som användes och personalen som tränats i dödslägren för de kroniskt sjuka blev kärnan i de mycket större lägren i öst där planerna var att döda alla judar och polacker och att reducera den ryska befolkningen med 30 miljoner människor.”     Bara ett fåtal av de psykiatriker som var ansvariga för nazisternas ”eutanasiprojekt” åtalades vid de senare Nürnbergrättegångarna eller vid efterföljande rättegångar. Många fick höga positioner på universitet, sjukhus och andra nyckelpositioner. Att endast fyra psykiatriker avrättades eller dömdes till fängelse, berodde delvis på det inflytande som psykiatrikern Leo T. Alexander utövade. Alexander, som var född i Österrike, assisterade åklagarna vid krigsförbrytar- tribunalen. Enligt en skrift från 1966: ”Medical Ethics at Nuremberg: The Nazi Doctors and the Hippocratic Oath”, ville Alexander att den psykiatriska yrkeskåren skulle skyddas så att den behöll ”den respekt och det ledarskap” som han trodde att den förtjänade.     På så sätt skyddades de värsta krigsförbrytarna från att åtalas och dömas.      Eutanasi på svenska mentalsjukhus     Boken beskriver även hur psykiatrikerna i Sverige utrotade mentalpatienter på svenska mentalsjukhus. Ett av sjukhusen var Ryhov sjukhus i Jönköping.  En ”överlevande” patient berättar i boken om baracker där mentalpatienterna svältes ihjäl. Själv blev hon beordrad att sy en nazistflagga. Den skulle hissas när Tyskland invaderade Sverige, hade psykiatrikerna sagt. Och då skulle alla mentalpatienterna utrotas. En sjuksköterska hade även sett papper på att mentalpatienterna skulle ”eutaniseras”.       Efter kriget     Efter kriget skulle psykiatrikerna omgruppera sig och starta ett psykiatriskt världsförbund, World Federation of Mental Health, WFMH, varifrån de skulle sprida sina idéer. Nu i namn av mental hygien och senare mental hälsa. Denna privata förening skulle forma dagens biologiska psykiatri. Flera av de tyska nazipsykiatrikerna var med och startade WFMH.     Peter Anstrins bok tar utförligt upp den psykiatriska planen för en ny världsordning. Etik och moral var de första begrepp som skulle slås i spillror - detta uttalades på det första mötet WFMH hade. Psykiater G Brock Chisholm, som var med och startade, och senare blev chef, för World Federation of Mental Health (WFMH) samt senare även grundare och chef för World Health Organisation (WHO) vid FN, höll ett brandtal i oktober 1945 i Washington D.C. till en stor grupp psykiatriker och regeringstjänstemän. Han menade att han hade hittat orsaken till mentala störningar. ”Vad är det för grundläggande störning som vi inte vet någonting om men som existerar i varje civilisation? Den enda psykologiska kraft som kan framkalla dessa perversiteter är moral, begreppen rätt och fel. Omtolkningen och till sist utplånandet av begreppen om rätt och fel är de eftersatta målen för praktiskt taget all psykoterapi. ...Om rasen skall befrias från dess förlamande börda av gott och ont så måste det vara psykiatrikerna som tar första steget.”   Annat som skulle slås i spillror var kärnfamiljen ”Familjen är nu ett av de främsta hindren för att förbättra den psykiska hälsan och skall därför om möjligt försvagas, för att befria individer och särskilt barn från familjelivets tvång.” – Föredrag vid stiftandet av World Federation of Mental Health, 1948     Under samma föredrag lade psykiatrin även fram planer för hur religionen, skolan, medicinen och juridiken skulle infiltreras: ”Vi har gjort ett framgångsrikt angrepp på ett antal yrkeskårer. De som är lättast att angripa är naturligtvis lärarkåren och kyrkan, de svåraste är juridiken och medicinen... Om vi ska infiltrera andra människors yrkesmässiga och sociala aktiviteter, tror jag att vi måste imitera de totalitära staterna och organisera någon slags femtekolonnverksamhet.”     Denna ”femtekolonnverksamhet” har nu agerat i samhället i över femtio år. Boken beskriver i detalj hur varje samhällsinstans utsattes för den psykiatriska ”infiltrationen”. Oavsett om man menade det eller ej så har detta resulterat i en samhällelig förvirring, gränsande till kaos. Den nya världsmedborgaren skulle komma ur detta kaos, menade man. Och om man dessutom menade att kriminalitet, våld och droger var kännetecknet på den nya människan - nu utan moral – så hade man rätt.

Beställning